Att ha en svårriden och vild häst tycks vara klassat som
jättecoolt och beundransvärt. Hur tänker tjejer när de vill få sina små ponnyer
att framstå som livsfarliga knäppgökar utan självbevarelsedrift? Tror folk att
de framstår som bättre ryttare? Eller att de ska få en egen funclub? Oh lord,
vad fel tänkt.
En "livsfarlig" häst är bara en felriden häst - och om man har en häst i sin ägo som beter sig som en idiot betyder det bara att man är okapabel som ryttare att få ordning på hästen. Det finns ingen på läktaren som tänker att ryttaren är en stjärna för att hästen beter sig illa - istället ifrågasätter folk ryttarens kompetens och handlingar.
Visst har jag också varit 10 år och faschinerats av ryttare som sitter på de "farliga" hästarna - men den tiden borde vara förbi när man är över 12. Dessutom är en svårriden häst inte en häst som stegrar och bockar - en häst som håller på så är bara oriden och ouppfostrad (eventuellt stressad för att ryttaren saknar talang för att lugna ner den). En svårriden häst är en häst som är svårt att rida - inte svår att hålla styr på.
Jag blir så trött varje gång jag hör hur folk försöker imponera genom att berätta vilka svåra hästar de har. Om man tycker att ens egen häst är svårriden är man ofrånkomligt kass. En häst man rider varje dag ska inte kännas svår. Då gör man något fel - är inte det uppenbart? Allt är relativt, om era hästar är svåra i era ögon - säger det mer om er än hästen. Kanske svårare än ridskolans mest ambitiösa och inrutade ponny, men inte svårare än boxgrannens häst.
(Och ja, jag tycker också det är roligt när hästarna hoppar runt och beter sig som mongon - men jag försöker inte övertala omgivningen om att hästarna är svåra och galna för det. Alla vet att jag tycker bushästar är skitkul, och alla vet att när dom busar - är det för att jag låter dem, inte för att de är "coola" okontrollerade psychon). Och dessutom - alla som snackar svårridet skulle skita på sig av skräck om de verkligen hamnade på en sjövild häst.
En "livsfarlig" häst är bara en felriden häst - och om man har en häst i sin ägo som beter sig som en idiot betyder det bara att man är okapabel som ryttare att få ordning på hästen. Det finns ingen på läktaren som tänker att ryttaren är en stjärna för att hästen beter sig illa - istället ifrågasätter folk ryttarens kompetens och handlingar.
Visst har jag också varit 10 år och faschinerats av ryttare som sitter på de "farliga" hästarna - men den tiden borde vara förbi när man är över 12. Dessutom är en svårriden häst inte en häst som stegrar och bockar - en häst som håller på så är bara oriden och ouppfostrad (eventuellt stressad för att ryttaren saknar talang för att lugna ner den). En svårriden häst är en häst som är svårt att rida - inte svår att hålla styr på.
Jag blir så trött varje gång jag hör hur folk försöker imponera genom att berätta vilka svåra hästar de har. Om man tycker att ens egen häst är svårriden är man ofrånkomligt kass. En häst man rider varje dag ska inte kännas svår. Då gör man något fel - är inte det uppenbart? Allt är relativt, om era hästar är svåra i era ögon - säger det mer om er än hästen. Kanske svårare än ridskolans mest ambitiösa och inrutade ponny, men inte svårare än boxgrannens häst.
(Och ja, jag tycker också det är roligt när hästarna hoppar runt och beter sig som mongon - men jag försöker inte övertala omgivningen om att hästarna är svåra och galna för det. Alla vet att jag tycker bushästar är skitkul, och alla vet att när dom busar - är det för att jag låter dem, inte för att de är "coola" okontrollerade psychon). Och dessutom - alla som snackar svårridet skulle skita på sig av skräck om de verkligen hamnade på en sjövild häst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar