Känner mig tvungen att ägna ett inlägg till alla dessa ponny mammor/pappor och ungarna där ute!
Stör mig något så enormt mkt på när föräldrarna ska stå och skrika på framhoppningarna och hålla värsta lektionen för sina barn. Jag menar en som hjälper till på framhoppning ska väll bara ge lite stöd vara tillhands om det behövs, hålla lektion för sina barn kunde de väll gjort dagen innan tävling eller?! Bara jag som tycker så?
Visst jag står med på framhoppningarna när Johanna hoppar fram, men vill hon inte ha hjälp så får hon ingen hjälp då höjer/sänker jag bara. Men nu är det oftast så att hon vill ha en kommentar eller hur hon ska göra för att komma dit. Men alla är olika !
Sedan är det så himla jobbig när föräldrarna står och pratar och verkligen skryter om sina ungar. Berättar hur duktiga de är och hur de kan klara vilken ponny som helst. Sedan ser man dom inne på barnan hur de bara åker med runt på ponnyn som är värsta läromästarn eller ponnyn som ungen inte får stopp på...
OCH så himla trött på alla ponnyungar och gråter så fort de petat ner ett hinder eller föräldrarna som klandrar sina ungar varför de inte red så just i den svängen och mellan de där hindren! Och minst sagt hur ungarna tar ut sin ilska och skyller allt på hästen.
Får man ett stopp eller ett nerslag beror de till 90% på ryttaren, så har jag lärt mig och så har jag alltid tänkt på alla tävlingar. Jag letar fel i min egen ridning och oftast finns missarna där, och skulle de för tillfället inte vara där kunde det vara underlaget eller "miljön" som gör hästen osäker så att man får dessa fel. Skyller i sista hand på hästen...
Ne ganska skönt att min ponny tid snart är över :)
Väldigt rörigt inlägg som vanligt men hoppas ni förstår lite och snälla ta inte åt er ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar